Bubblande kille
Alexander har SÅ mycket att berätta och han kan bli så frustrerad när jag inte förstår vad han vill. Oftast förstår man dock för han visar med hela kroppen. Han tar mig i handen och drar med mig till det stället han vill till, sen pekar han och visar bestämt vad det är som han vill ha...
Det är så roligt nu när han börjar "prata" mer och mer. Jag tycker att han försöker härma massa ord nu och ibland får han till det riktigt bra. "Oj" är dock fortfarande hans favorituttryck och det säger han hela tiden, hela dagen så fort det händer något. Annars kör han mycket med "mamma", "pappa" och "vovve". För ett par veckor sedan sa han "moffa" ganska mycket när vi bad honom säga morfar, men nu vill han inte säga det längre. Men som sagt, det bubblar i den lilla kroppen av ljud och "ord". Det är så häftigt att få följa hans utveckling i allt han gör och jag längtar till den dag då man kan prata med honom och han kan svara med ord.
