Kylig vinterpromenad

Igår eftermiddag lämnade jag och Alexander gubben ensam inne så han skulle få vila sig lite (har haft en släng av magsjuka stackarn) + att vi fick lite frisk luft. Solen sken och det var riktigt skönt ute. Efter ett tag började dock solen gå ner och då blev det genast kyligare. Men Alexander hade fullt upp så han märkte det nog inte ens =)

Vi var ute i en dryg timme och den mesta av tiden spenderades med att sparka på en isklump. Tänk så lite det behövs!
Vi avslutade med att gå en liten promenad. Alexanders små ben gick som trummpinnar. För mig var det bara en liten kort promenad, men för honom var det nog västa långrundan. Men det finns ju så mycket att upptäcka för honom och det är härligt att se nyfikenheten i hans ögon.

När han blir lite för nyfiken på någons uppfart och jag tar honom i handen för att gå vidare blir han så arg. Han är stor kille nu, han kan själv! Vill verkligen inte bli buren/hållen i handen. Sötnos.


I början försökte han stampa på sin egna skugga. När han lyfte på benet och det försvann var det jättekonsigt...

På gåvägen ovanför vårt hus. Håller i isbiten som stod för underhållningen nästan hela tiden.



Stor och liten



Rosig och härlig om kinderna efter utevistelsen.

Bilder: Jag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0